Ibland känns det som att livet bara jävlas med än.. 
Samma dag som jag fick ett jobb som jag verkligen ville ha så fick jag ett meddelande om att killen jag hyr av ska flytta tillbaka.. (inte det bästa som kunde hända mig). Jag blev inte befodrad på mitt "gamla" jobb för jag är för ung MEN istället så fick jag det amazinga jobbet att lära upp min chef istället. Jag är tydligen fortfarande för ung för att ha en åsikt som betyder något. Jag är för ung, jag är för gammal, jag är inte bra nog, jag är för bra.. Jag har bara otur med allt jag gör, aja that's life for you..

Allt som åker upp måste någon gång komma ner.. Vi kan inte vara lyckliga och glada för länge, hur skulle världen se ut då?